|
|
2004 |
|
. . .
|
|
Bland skuggor rider en odjur
Som en svarta träd
Griper hård på en mäktig hammar
Ut för svaga kristna blod
TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!
Trollhammaren sveper igen!
Hugga ned, broder igen!
Hör det sista ropet
Trollhammaren är här!
TROLLHAMMAREN!
Han är inte en människa
Inte bräcklig och svag som dig
Du ska vara maktlös
Inga ögon ser din änd
TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!
Sedan mörkret övertog
Räds den frostens kalla fingrar
Som griper tag och förlever
Under kommande vinternatt
TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!
(English translation:)
The Troll Hammer
Amongst the shadows rides a beast
Like a black tree
Gripping hard a mighty hammer
Looking for weak Christian blood
The Troll Hammer!
The Troll Hammer!
The Troll Hammer, swoops again!
Strike down, brother again!
Hear the last howl
The Troll Hammer is here!
He is not human
Not fragile and weak like you
You will be helpless
No eyes see your end
The Troll Hammer!
The Troll Hammer!
Then the darkness took control
Fearing the cold fingers of frost
That take hold and persist
During coming winter night
The Troll Hammer!
The Troll Hammer!
The Troll Hammer!
. . .
|
|
Trollmakten, känslokall, (joo muka )
första över på hem
övertagit många år sedan
att frusit kristna råttor
Gammelfar behövs igen, gråa, gråa, skägg.
Först vann vi ju, vi tog igen, satte skräck i människohjärtan
Svart sol försvinner nu här solen vi skära tillbaks (?)
Röda blod rinner, fjäll lyses upp ?
Låt dem komma till Svartberg,
vi ser vårat hem igen
Låt den komma till Svartberg,
vi ser vårat hem igen
Trollens bal (Nattens/Grottans barn) (?)
Valv lyses upp!
Rrrraaah!
Nattens barn
tar tillbaks sin
människofolk fly så rädda, stål huggas in
Låt den komma till Svartberg
vi ser vårat hem igen
Rrraaaah!
. . .
|
|
Vår skog,
Kolsvart!
Vår skog,
Kolsvart!
Nu ingen makt har Ditt ljus,
Ingen plats för dina lögner.
Våra rötter, berusade av ert blod.
Gå, Smittobärare - försvinn!
Vår skog,
Evig!
Vår skog,
Evig!
Det lyser över i våra stubbar,
(Denna mening kan även den vara något annat.)
Blodet flammar upp över kvistar.
Nu skall ni smädas, för det är timmen.
Bränn Smittobäraren, bränn till aska!
Dags att festa - magarna fylla!
Dags att festa!
Vår skog,
Trollskog!
Vår skog,
Trällskog!
. . .
|
|
Ett skri nu ekar, midnatten vrålar
Svart ondska, himmelen målar
Brutit sig loss, sina bojor lämnat
Snart gamla onddåd hämnat
Marken skakar där ropet hörs
Allstans mord och ondskap görs
Gyttja dränker skog och berg
Svart må bli nu himmelens färg
Korp och kråka sina mat nu får
De följa stigen där döden går
Solen täcks, ej lysa mera
Den höljd är nu, med blod och lera
. . .
|
|
. . .
|
|